Tokyo never stops.




































































Om alla problem vore dom.


Jag och Alvar drog till Lissabon för att hälsa på pappa, storasyster och lillebror, äta fisk och dricka vin.


Joana hade just kommit hem från Paris och hade med sig Marilyn-choklad.


Hos pappa kan man äta god mat.


Och ibland träffa på Evilyn, som är mamma till min halvbror.


Pappa är jävligt lik morfar ibland. Det är roligt. Dom fyller år på samma dag också.


Alvar är nog mest lik sig själv. Men hur bra är inte det? :D


Lissabon är en fin stad. Där finns gula spårvagnar.


Rosa trafkiljus.


Ägiga butiker.


Mycket street art.


Och hus som är helt täckta med kakel.


Där finns också fina män som sover på jobbet.


Och fina män som äter middag på Super Mario när dom jobbat färdigt.


Vi drack kaffe.


Chillade vid floden.


Och åkte bil upp och ner för kullar.


Vi hängde på pappas kontor.


Undrade varför vårat kontor inte ser ut såhär. :D


Och fastnade framför Street View i Google Earth tills vi var alldeles försenade.


Sen gick vi och firade Zé, som fyllde år. Lillebror var där. Och var glad.


Och storasyster. Efter middagen gick vi till en bar, och sen till en annan.


Morgonen efter var vi aströtta och stannade hemma nästan hela dagen.


På kvällen drog vi hem till Joana och jag hittade fotografier på snygga släktingar.


Vi chillade och drack vin.


Och Champagne ville också vara med.


Att komma in i min systers lägenhet är lite som att komma hem till självaste Amelie.


Där finns en ateljé som man vill bo i.


Ett kök som ser ut som en saga.


Och ytterligare sex rum som alla är minst lika fantastiska.


Jag hittade gamla bilder på pappa när han var ung.


Och nygift.


Och på Joana.


På morgonen bläddrade jag igenom en stor hög av hennes tavlor. Och fick med mig två hem.


Medan Alvar packade hittade jag en fin hund. :D


Men Champagne tyckte att hon var finare.


Egentligen var Joana finast av alla. Avstånd är sorgliga, men världen är liten. Så vi ses snart igen, ok?