Indigo.












För att inte bli störd.


Det här är min telefon. Den är fin, men eftersom jag och mina vänner är kids av 80-talet, med mobilerna svetsade till kroppen, används den extremt sällan. Enda gången den ringer är när någon vill sälja något, vilket har lett till att jag mer eller mindre kommit att hata den. Idag ringde någon och ville att jag skulle byta el-abonnemang och blev i vanlig ordning skitsur när jag vägrade. Sekunden efter att jag lagt på ringde jag upp Telia och sa upp mitt abonnemang. "Är det för att du vill byta operatör?", frågade Telia-killen. "Nej, det är väl mest för att inte bli störd.", svarade jag. Nu får den stå där, min röda dialog, med sladden utdragen och bara vara fin istället. Jag lovar att jag kommer leva längre nu.

Yesterday.
















Har du aldrig plankat förut?


Träffade syster. Drack vin. Fick guldkatt. Tänk att jag har två. Både systrar och guldkatter.

Bistro Boheme.


Jag och Tony svängde förbi Debasers BD-kväll för att hälsa Tor välkommen hem från staterna.


Tor hade snajdiga skor. Som vanligt. På torsdagar brukar Tor ha ridstövlar.


Jocke var också där. Och jättemåga andra från kontoret. Jag drack vin.


Sen åkte jag hem. Eftersom Hello Love tog slut på bara tre tågresor fick det bli Gavalda istället. I like.


Nu ska jag gå och lägga mig, och i helgen ska jag göra tusen saker. Wish me luck. Godnatt.

En helt vanlig vecka kan jag.


Hänga i Kollektiv Trafiken.


Ta ytterligare 50 likadana spegelbilder till samlingen.


Åka tåg.


Jobba.


Äta lunch med Tony.


Hänga med Scarlet.


Grilla i Calles trädgård.


Ha en struts hängande på dörren när jag kommer hem.