För att vi alla är trasiga.

Middag, vin och pärlplattor, med gamla och nya vänner, visade sig vara ett mycket lyckat recept på en fredagkväll.

Klappa på huvudet, lova att allt blir bra, och hålla i kräkhinken så att den inte välter, kan ärligt talat också vara fantastiskt, på sitt sätt. När någon byggt bo i ett träd i ens hjärta, som visat sig stå pall för orkaner, och bestämt sig för att aldrig blåsa ner.

Om vi bara inte alla var så trasiga.

Godnatt världen, några timmar senare än väntat. I morgon kommer bilder på vänner, vin och pärlplattor. I promise.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback