Jonas Salvador

Idag träffade jag Sebastian som var min rumskompis när jag låg på sjukhuset. Vi peppade varandra genom alltihopa, snackade skit och tävlade om vem som tappade mest hår fortast och så. Nu har det gått nio månader sedan helvetet, och vi mår nästan helt bra igen båda två. Livet kan vända så jävla fort. Från bra till helt overkligt vidrigt, och sen bra igen, på en femöring.

För övrigt tror jag att jag är en gnutta kär. I en liten hund. Det är definitivt första gången någonsin.

Och kvällens musik, för dom av er som är som jag, är denna. Om någon nu är det.