Ja jävlar, va himlen var cyanfärgad.
Det här är Stephanie. Igår efter jobbet tog jag tunnelbanan till Slussen och träffade henne.
Jag och Stephanie lärde känna varandra när hon kommenterade på mina ben i Joakims bilddagbok. Sen behövde hon någon som såg ut som Jesus att fotografera med hjärtat utslitet till ett fotoprojekt, och jag hade aslångt hår och skägg då, så vi gick och handlade typ ett fårhjärta och skred till verket. Igår gick vi till "det inte lika sunkiga stället, mittemot det sunkiga, precis bredvid det mysiga" och drack vin.
Förutom obligatorisk catching up, numera efter systemet med de fem kategorierna från herrmiddagarna med Alvar och Calle, pratade vi om ansiktshalvor. Det här är Stephanies favorithalva. Den där hon ser sund och frisk ut. Min favorit är den vänstra. På mig själv då. Vänster är hjälten, höger skurken. Lovar.
Du och våren.
Ibland dyker saker upp från ingenstans. Som våren. Och som personer som på bara några dagar lyckas få en att tycka om dom. Nu är ni här. Du och våren. Så våga inte försvinna. Jag tänker behålla er båda.
Det förutsätter jag.
Det här är Jacob på mitt jobb. Han är vår all time mest självklare office hunk, och den främsta anledningen till varför Bionic Commando Rearmed såg ut som det gjorde. Gillade ni det så är det mycket tack vare honom. Om en vecka slutar han, och äventyrar vidare någon annanstans. Hejdå Jacob. :(
Är man snygg får man två bilder.
Du måste photoshoppa mig jättemycket.
Nej, det tänker jag inte göra. Cause there's absolutely no need to.
Det här är Ylva. Den personen i världen som känner mig bäst av alla. Säkert 80 % av alla mina dagbokssidor sedan 2002 handlar om Ylva. Någon gång när jag är pigg och ambitiös ska jag skriva en ordentlig presentation av henne.
Idag, när jag höll på att måla min hall, kom hon förbi med varma baguetter, tonfisk och tomater, och kokade varm choklad. Sånt gör Ylva, helt utan att man ber om det. Det är en av löjligt många saker som gör henne helt fantastisk.
Always and never.
I väntan på att jag ska orka gå igenom alla bilderna från gårdagens inflyttnings/födelsedagsfest kommer här ett collage på Cleo istället. Bilderna är från exakt ett år sedan, då jag fyllde 24, och hon åkte ända till Stockholm bara för att ge mig Pedro Almodóvars Volver i present. Eftersom vi misslyckades med att titta på den då tyckte vi att det passade bra att göra det idag istället. Det här är till dig Cleo. För att du gör mina födelsedagar, och alla andra dagar, så mycket mera värda. Tack. <3